Jahapp vad ska man skriva nu då är ju frågan? Hmm.. Lite tankar kanske?
Egentligen kretsar det mesta i mitt huvud just nu om träning, resor och hösten. Men så finns det en liten söt person som alltid räddar mig innan jag hinner gräva för djupt i ämnena. Min älskade pojkvän! Känns ganska konstigt att jag har pojkvän faktiskt, trivs så himla bra som singel men denna mannen kan man inte motstå. Så jävla underbar! Du är en bland det mognaste killarna jag känner och jag är så himla glad över att du började prata med mig första dagen i Branäs! Om du inte gjort det hade jag absolut inte varit så lycklig som jag är idag. Du gör mig liksom hel på något udda sätt jag aldrig känt förut. Kanske för att jag aldrig har umgåtts med någon som du förut. Jag älskar att få vakna upp jämte dig och få en puss på kinden och höra ordet: godmorgon älskling. Det gör ju hela dagen meningsfull. Tänk om man fick ett sånt uppvaknande jämt.. Jag älskar när du helt oväntat lägger armarna runt min midja och blåser mig i örat, eller när vi bara måste gå i takt för det blir så himla jobbigt med armarna annars ;) tycker om när vi inte behöver säga något utan bara kollar på varann och vet vad vi tycker. Älskar alla spontana saker vi hittar på när vi inte kommer på annat att göra haha!
Jag älskar dig helt enkelt min lilla nörd(hhmmm stora)! Och jag vet att vi inte känner varann så himla bra än men det kommer vi snart göra för vi sitter ihop på något udda sätt! Vi är plus och minus, brun och blond, tjock och smal, knäpp och knäppare! Ja ni fattar.. Vi sitter typ ihop som detta fina ogräset som vi hittade när vi var ute och gick i otakt ;) puss på dig min fina! <3 föralltid