Jag faller,
sakta men säkert likt ett löv faller från trädet,
varför fångar du inte mig?
Tar med mig hem, som om jag alltid skulle få vara din,
även när jag ruttnar och dör skulle du dö med mig,
hållandes i mig,
som om jag aldrig skulle få lämna dig,
aldrig få falla ifrån dig,
men du gör det svårt,
du håller på att bli någon jag inte känner,
någon främling som jag aldrig förr har sett,
då kan jag lika väl ruttna och dö själv,
i min ensamhet,
höra mina sista andetag,
och de längst hjärtslagen som kommer fortsätta eka i mitt huvud,
likt jag tungt ekar i ditt tomma hjärta.