Finns det någon värre känsla än ensamhet.. Just idag tror jag iallafall inte det. Hatar att vakna och märker att man ligger under sin älskades killes täcke helt själv för han sover hos sin kompis eftersom han inte vill veta av en mer.. Och det värsta är att jag inte vet varför.. Varför han tycker jag är det värsta som hänt. Varför han hatar så mycket så han sticker när man står helt förstörd med händerna över ansiktet. Varför han aldrig mer vill se mig.
Det sista svider mest..
Snart har jag överskridit 1 dygn av konstant gråtande.. Men jag undrar varför jag släpper alla dessa tårar för någon som inte bryr sig.. Känns väldigt onödigt då jag vet att han är 100% säker på sin sak och att han mår betydligt bättre utan mig.
Själv har man nog nått botten, och det kommer ta sjukt lång tid att resa sig då man vet att han är den rätta..

Förlåt för att jag finns.

Det är trevligt att man inte ens är ett alternativ.

Om du bara förstod hur mycket du betyder för mig.. Vill inte vara med någon annan! Bara dig <3
Hoppas du känner likadant för mig..

Känner att jag lever i en bubbla och att allt är en lögn.